David Tjeders blogg

Läser dagens DN, ledarsidan, och sätter kaffet i halsen. Jag menar, det måste ju finnas gränser för hur dumt man får resonera. Anders Isaksson brer ut sig över hur feminismen är vår tids (västerländska) form av fundamentalism, där det bara finns en enda sanning. Artikeln avslutas med en osmaklig parafrasering på den muslimska trosbekännelsen:

“Det finns bara en feminism, dess uttolkare är akademiska genusteoretiker och dess profet är – för ögonblicket - Gudrun Schyman.”

Så blir “islam” till “fundamentalism”, och “feminism” blir “islam”. Cirkeln är sluten: Ahmed och feminister har lika svårt för att tänka så öppet och nyanserat och klart som Anders Isaksson (nedan AI).

Låt mig på en gång säga att jag inte är världens största vän av Schymans variant av feminism, liksom jag inte heller till punkt och pricka följer de feminister vars artikel på DN debatt igår fått herr Isakssons fingrar att fladdra fram över tangentbordet. Dessa forskare har tyvärr en tendens att inte alls ta upp frågan om mäns våld mot män som en form av könat våld. Jag håller helt med dem om att man skall analysera mäns våld ur ett könsmaktsperspektiv, men ser inte varför inte mäns våld mot män inte kan analyseras ut detta perspektiv. “Mäns våld” tenderar att bli samma sak som “mäns våld mot kvinnor och barn”.

Men nu var det inte dem det gällde, utan AIs argument. AI menar att män inte alls har ett kollektivt ansvar för mäns våld, och att argumentet att män skulle ha ett kollektivt ansvar är fullt jämförligt med en restaurangägare som portar romer för att några romer betett sig illa. Det finns alltså bara enskilda män som skall straffas för att ha utfört våld mot kvinnor och barn, inget kollektivt ansvar, “lika lite som kurder kan påföras ett kollektivt ansvar för enskilda kurders självpåtagna rätt att mörda sina döttrar för att de umgåtts med fel sorts män”.

Ja, herregud. Var skall man börja? Kanske med ett övertydligt exempel. Var enskilda vita i Sydafrika som levde under apartheidregimen och njöt av alla maktfördelar de innehade i egenskap av att ha vit hud och inte lyfte ett kritiskt finger mot regimen klandervärda? Hade de ett kollektivt ansvar för att arbeta mot systemet? Tja, jo…det tycker nog de flesta. Det finns något smaklöst i en vit människa i en rik förort till Pretoria som sippar på en dry martini i sin swimmingpool anno 1983 utan att någonsin se de maktstrukturer som ger just denna person den position han eller hon har. Denna person, tycker iallfall jag, är del i ett kollektiv - vita - som alla bär ett ansvar, inte för att Stephen Biko misshandlades till döds, men för att vitas förtryck av svarta inte förs upp på tapeten. Detta betyder alltså inte, som AI tycks tro, att man menar att alla vita i Sydafrika 1983 var lika mycket skapare av systemet, eller lika mycket skyldiga till enskilda kriminella handlingar.

Så hoppar vi från den oerhört extrema och tydliga uppdelning som rådde - och delvis råder! - i Sydafrika till vår del av världen, anno 2004. De strukturer som rörde etnicitet där handlar här om både etnicitet och genus. Även i Sverige finns över- och underordningar; de ser annorlunda ut och är inte alls så extrema, men de finns och är mycket påtagliga. I Sydafrika handlade strukturerna om allt från att inte få sitta på samma bänk när man väntade på bussen till att svarta inte hade rösträtt, i Sverige tjänar män mer än kvinnor, manligt kodade arbeten betraktas som viktigare och i näringslivet är bristen på kvinnor på högre nivåer lägst i hela Västeuropa. Att vara man i Sverige idag är att vara del av ett kollektiv som är maktägande, i relation till kvinnor.

Så: har jag som man ett ansvar om jag idag ser mellan fingrarna med mäns överordning och kvinnors underordning? Jag tycker det. Som man lever jag i ett samhälle som ger mig privilegier just för att jag råkar ha en penis. Om jag inte lyfter ett finger för att påpeka de orättvisorna, om jag råkar titta i taket när en snubbe menande säger till den kvinnliga garderobiären att om jag måste ta av mig jackan kan väl du också ta av dig kläderna, är jag precis lika klandervärd de vita som inte gjorde något under apartheid. Det är detta som är det kollektiva ansvaret. Inget annat.

Det AI säger är ungefär att “ansvar” är detsamma som att “jag, Anders Isaksson, skall spendera två år i fängelse för att min granne spöar sin fru”. Det är en ganska lam läsning av vad ansvar kan betyda. Allt vad dessa forskare försökte säga var att man måste ha ett konsekvent maktperspektiv både på 1) det enskilda tillfället när en man slår min fru, och på 2) de strukturer som män drar maktfördelar av.

Men det är klart - vita män som AI är ju det kollektiv som alltid alltid alltid ser sig självt först och främst som en samling av individer, utan att se att den positionen i sig är en maktposition. Från denna position är det ingen som helst skillnad mellan att säga “män har ett ansvar för mäns förtryck av kvinnor” och att säga “romer är stökiga”. Vita män är vana vid att inte främst vara ett kön, liksom de - vi - tenderar att anse sig vara kliniskt rena från etnicitet. När denna grupp så tillskrivs en gemensam nämnare av att ha en överordnad position tenderar män generellt och AI i synnerhet att reagera som så: “det där har inget alls med mig som person att göra - jag är ingen del av det där”. Nej, individen AI är helt fri från allt ansvar. Den dag han överträder lagens bokstav har han inträtt i syndarnas skara, då möjligen som del i ett kollektiv. Tills dess skall han i godan ro kunna sippa på sin dry martini.

Som sagt: herregud.

Tags: antifeminism, överordning, Dagens Nyheter, Feminism, Feministiskt initiativ, Gudrun Schyman, manlighet, Män, Politik, Vithet

This entry was posted on Tuesday, December 14th, 2004 at 9:45 pm and is filed under Feminism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can skip to the end and leave a response. Pinging is currently not allowed.