Nils Elvander ryter till
I dagens Dagens Nyheter är det så dags igen. Där Bo Rothstein i sitt senaste inlägg på samma sida gav helt bisarra och missvisande exempel på vad feminism är för något, ger Nils Elvander – inga exempel alls. Men vi får veta att feminister hatar män och håller på att ta över samhället och har totaliserande teorianspråk på samma sätt som marxismen.
Trots att Elvander säger att radikalfeminister inte per se skulle vara “diktaturanhängare” – åh, tackar, tackar herr professorn emeritus! – menar han ändå att radikalfeminismen är mer än bara suspekt ur demokratisynpunkt. “Radikalfeminismen har inte satts på samma förödande praktiska prov som marxismen, varför dess förhållande till demokratin är mera svårbedömbart.”
Vi får se, helt enkelt: släpper vi fram feminismen ännu mer än vad som nu är fallet kan det mycket väl bli Gulag för alla kroppar med snoppar, tycks Elvander mena. Nu måste vi organisera oss för att bekämpa detta stora onda ovetenskapliga hysteriska manshatande kvinnosläkte.
Behöver man ens bemöta det här kväkandet från okunnighetens träsk (för att parafrasera Horace Engdahls stenhårda dissning av Jan Goillou)? Det är märkligt: Nils Elvanders oerhört stringenta och intressanta avhandling om Harald Hjärne från 1961 står imin bokhylla. Den är skitbra. Hur kommer det sig då, att analysförmågan sviktar så betänkligt just när det blir fråga om feminism?
Allvarligt: hur ofta skall framstående män få dundra på med brösttoner utan att överhuvudtaget vara inlästa på det de talar om? Var är de, de manshatande feministerna? Jag anser mig verkligen försöka följa med i feministisk forskning, i feministisk debatt, i feministiska tidskrifter. Jag hittar ibland uttalanden om män som är onyanserade i den meningen att man lite för lätt går från “män är överordnade kvinnor” till “alla män är alltid överordnade alla kvinnor, i alla situationer, jämt, och det som män sysslar med i sina liv är att underordna kvinnor”. Analyser som saknar nyans förekommer, alltså. Men är de representativa för fältet som sådant? Nej. Det finns dåliga argument på alla sidor i alla frågor, alltid. Men varför vill dessa män som är så intensivt antifeministiska alltid få det till att feministerna hatar män? Helt enkelt: det passar argumentationen. Och det är ju så bekvämt, när man inte behöver presentera någon empiri.
Läs hela Elvanders debattartikel, men byt ut orden “radikalfeminist” till “antirasist” och “kvinna” till “arab” och hela positionen blir jättemärklig. Ungefär såhär: det finns en massa araber i Sverige som utför analyser om varför de som heter Ahmed har lägre lön och det här är ett massivt hot mot demokratin för alla dessa araber är i själva rasister som hatar svenskar. Och de drivs uteslutande av sitt hat till svenskar.
Inte så mumsigt, huh?
Men kanske är det inte Elvander man skall hacka på, egentligen. Utan: vad i hela friden gör de egentligen på DN Debatt? Varför tar man in en så onyanserad text, som drar alla feministteoretiker över en kam och kopplar en kritik av könsmaktsordningen till marxister som såg ned på demokratin? Visst har DN under en längre tid utvecklats mer och mer åt kvällstidningshållet. Förfallet har dock gått längst på DN debatt. Här ger man fett med utrymme åt Rothstein och sådana som Elvander - men knappt utrymme åt kommentarer från de som så massivt kritiseras.
Jag menar inte: hujedamej, vilken antifeministisk konspiration vi har att göra med. Utan jag ställer bara frågan: varför är det OK att inte ha kunskaper men dänga på feminismen? Jag menar, ingen tidning skulle väl (hoppas jag) acceptera en aggressiv och oinitierad debattartikel om hur statsfinanserna skall skötas av mig, feminist och historiker?
Såja. Nu känns det bättre.
Tags: antifeminism, Dagens Nyheter, debatt, Feminism, Feministiskt initiativ, Nils Elvander, tidningar