Könskomplementaritet 1863 och 2005
Jag läser om en bok av August Blanche, en av 1800-talets mest älskade författare. Boken är rätt känd. Den heter Hyrkuskens berättelser och publicerades i bokform första gången 1863. Den är ett avslöjande tidsdokument: borgerliga män som står upp mot fjantiga adelsherrar blandas med samma borgerliga mäns patetiska vilja att ändå umgås med de där finare familjerna, och att slutligen få gifta sig med adelsdöttrar. Slutmålet för Figge Höglund, bokens jag, är till syvende och sist äktenskapet, även om det inte blir med adelsflickan Evelina som han länge älskar men inte kan få. Det var bara som gift man en borgerlig man kunde nå sann mandom, enligt seklets visdom. Givetvis måste då boken sluta med att jaget säkrar denna position.
Det finns något i bokens avslutande sidor som både talar och inte talar till vår tid. Trots singelbegreppet, queerteorins landvinningar, en demografi som visar att enorma mängder människor är ensamstående och skilsmässotal som skulle ha chockat 1800-talets människor ser vi fortfarande heterosexuell tvåsamhet som själva meningen med livet. Och det är fortfarande i stor utsträckning i denna tvåsamhet som vi skall bli till som människor. De två, mannen och kvinnan som älskar varandra, är samhällets mikrokosmos – då som nu. Trots att familjer inte längre ser ut på det sättet är ändå uppfattningen av en familj mamma pappa barn.
Samtidigt finns skillnader mellan Blanches text och vår samtid. För Blanche liksom för hans samtids människor var grunden för ett äktenskap mannens moraliska höjning genom kvinnans underbara verkan. Det vill säga, det var genom kvinnan som mannen kunde bli en man, kunde bli mer civiliserad, mer stabil och mindre utlevande till exempel vad gällde sex och alkohol. Idag ser vi det inte riktigt så, att kvinnan i en heterosexuell relation bara bör finnas till för mannen. Blanche låter vidare mannen kyssa kvinnans ”jungfruliga” panna, som tydligt tecken på kravet att kvinnan måste vara oskuld vid äktenskaps ingående. (Han skriver på annan plats i boken angående oviljan att vara med en kvinna som haft en fästman att ”Jag dricker hellre ut ett ovidrört glas, om än aldrig så simpelt, än ur den dyrbaraste guldpokal, om dess brädd bär märken efter en annans läppar.”) Till sist: för Blanche var det självklart att kvinnan skulle sluta arbeta i det offentliga när hon stadgat sig – vi ser det som självklart att även kvinnan skall fortsätta arbeta. Allt detta skiljer 1800-talet från vår samtid.
Eller? Kvinnor tar ut 86% (tror jag det är – över 80 är det hur som helst) av all föräldraledighet. Kvinnor utför merparten av det obetalda arbetet i hemmet – städ, disk, tvätt. Är inte detta ett eko från det borgerliga idealet av könskomplementaritet? Det där som sade att kvinnan var mjuk och mannen var hård, kvinnan var i hemmet och mannen i det offentliga, kvinnan blyg och mild och mannen burdus och full av framåtanda, kvinnan fokuserad på barnen och mannen på karriären? Och den veritabla industri som växt upp kring själva bröllopet, är inte detta en massiv konsumtion av vad man uppfattar som traditionella genuspositioner? Hon i oskuldsfullt vitt, han i stramt svart. Hon på bröllopsfotografiet med blicken riktad på honom, han som eken kring vilken hon stödjer sig. Om studentskivorna fortfarande är som ett manligt rökrum från 1880-talet – det var de i alla fall i Täby anno 1991 när jag tog studenten – håller gymnasister med XY-kromosom på det tjugosjunde kromosomparet fortfarande sluddrande och högstämda tal till Qvinnan med sådär lagom mycket punsch i kroppen. Mannen som söker sin Kvinna, och att de blir till i mötet med varandra, är fortfarande en högst aktuell tankefigur.
Så jag vet inte. Kanske Blanches patetiska berättelse om Mannen och Kvinnan och deras sammansmältande fortfarande är sorgligt aktuell. Jag överlåter frågan till er, och ger er den sliskigt sentimentala avslutningen från boken:
- Martha! sade jag, fattande hennes hand; – jag står i begrepp att bli min egen och tänker bygga mitt eget bo. Men liksom fågeln söker sin maka, så söker äfven jag min, och vill du bli min, goda Martha?
Den djupaste rodnad göt sig öfver hennes anlete, under det hon med sammanknäppta händer riktade mot mig sina stora blå ögon.
Jag fortfor:
- Vänskapen äger hvad kärleken ofta saknar, nämligen visshet och förtroende. Öfver oss har den förra länge lyst med sin rena fackla, och därför skall kärleken, när den kommer, finna banan ljus och klar och icke ens en skugga af misstro eller tvifvel. Martha, svara mig ur djupet af din själ: Vill du bli min hustru?
Efter en stunds fruktlöst bemödande att tala utbrast hon slutligen:
- Men mina skolbarn!? Mina små snälla flickor? Hennes blickar ilade mot dörren, liksom väntade hon att se sina skolbarn träda in.
- Och du vill då inte göra något för det stora barnet, som också flyr till dig? frågade jag, i det jag sakta lade min arm kring hennes smärta lif. - Vill du inte också i honom gjuta din rena själ, för att göra honom lika god och dygdig som de andra? Martha! Aftonbönen kallade mig in till dig. Låt den bli en morgonbön till himlen för vår lycka!
Martha lutade sitt hufvud mot mitt bröst, och jag tryckte trolofningens kyss på hennes hvita, jungfruliga panna.
Visst är det vidrigt - frågan är bara: är det Blanche säger verkligen helt passé?
Tags: August Blanche, genus, heteronormativitet, könskomplementaritet, kvinnlighet, manlighet, moderskap
May 30th, 2005 at 2:55 pm
Tror du alltså på att människan föds som ett blankt papper på vilken man kan trycka vad som helst? Ie ‘the Blank Slate’?
Att manlighet inte till någon del präglas av biologin?
May 31st, 2005 at 2:34 pm
Insiktsfullt. Men samtidigt är verkligen samhället som begränsar dig från att pröva att amma? Du har ju sett igenom det som hindrar dig. Men om det är känslan av skam som står ivägen? Varför inte bara pröva utanför offentligheten och i hemmets privata vrå?
May 31st, 2005 at 7:10 pm
Varför problematisera allting så mycket? Jag som man skulle aldrig vilja amma ett barn. Det handlar inte om någonting annat än att min fru klarar av just den biten bättre. Där stannar jag i resonemanget mitt och försöker inte problematisera det mera. (;-)
Däremot är det Erik skriver mycket intressant. Föds vi som blanka blad eller inte? Jag är ju av den uppfattningen att vi är mer blanka än vi tror vid födseln och kanske skulle det för mig vara helt naturligt med amning för karlar om det hade varit ett inslag i min uppväxt? Vem vet?
June 1st, 2005 at 11:34 pm
Jag tror att vi i oerhört stor utsträckning är blanka papper. Men visst finns det vissa basala biologiska skillnader - mäns oförmåga att föda barn är ett tydligt exempel, och för någon vecka sedan hade jag lagt till förmågan att amma.
Vad gäller vad manlighet “är” eller snarare vad vi anno 2005 anser vara manligt och efterföljer som manligt, är detta socialt konstruerat. Jag ägnade drygt sex år åt att skriva en avhandling om hur manlighetsidealen i Sverige förändrades mellan 1800 och 1900, och fann att alla i samtiden var bergsäkra på vad manlighet var, men det de var bergsäkra på förändrades samtidigt. Manligt år 1800 var omanligt år 1860, och så vidare.
Till Zaida och BiKupa (schysst namn!) vill jag säga såhär: att det inte handlar om att jag kan sätta mig ner och amma i det privata utan problem; jag har en kroppslig relation till min manlighet som jag upplever som hotad om jag ammar. Jag vill inte ha bröst. Det spelar ingen roll hur mycket jag anser mig veta att manlighet är en social konstruktion - jag vill ÄNDÅ följa koderna. Därför undrar jag också om det är helt sant att det inte skulle handla om “någonting annat än att min fru klarar av just den biten bättre”. Dels vet vi ju inte det förrän vi har prövat, dels skriver du samtidigt “Jag som man skulle aldrig vilja amma ett barn.” Det vill säga: det handlar om ens egen upplevelse av ens manlighet. Det är helt enkelt omanligt att amma, skulle man kunna säga…
June 2nd, 2005 at 10:00 am
David: Om det nu är så att du verligen anser att vi är blanka papper (vilket jag trodde mig ha förstått vara motbevisat av genetiker och biologer) rekommenderar jag dig verkligen att läsa ‘the Blank Slate’ av Steven Pinker.
June 4th, 2005 at 3:17 pm
När jag skrev att jag menar att vi är blanka papper från start menade jag utifrån genusaspekten, och inget annat. Till exempel tror jag att musikalitet och bollkänsla kan vara medfödda - men jag tror inte att de medfödda biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är värda mer än ett par fotnötter. Vad gäller den frågan studsar jag tillbaka bollen med ett boktips: Anne Fausto-Sterlings Myths of gender: Bioological theories about women and men.
June 8th, 2005 at 3:49 pm
Intressant diskussion. Jag vill inte heller amma, inser jag, och det Är spÄnnande att fundera kring varfÖr eftersom jag tidigare sagt till min fru att jag gÄrna skulle vilja kunna det “om det gick”, pga nÄrheten till barnet osv.
Bifogar ett referat frÅn en omstridd fÖrelÄsning som jag skrev om fÖr Sydsvenskan i november:
Kontroversiell forskare utmanar Darwins lÄror
LUND.
- De flesta av er kommer att finna det jag sÄger extremt. NÅgra kanske till och med stÖtande. Men jag vill inbjuda er att ÖvervÄga att tÄnka tanken att Darwin kanske hade fel.
Den stora fÖrelÄsningssalen i Ekologihuset pÅ Lunds universitet var knÄpptyst och smockfull nÄr biologiprofessor Joan Roughgarden igÅr fÖrmiddag inledde sitt kontroversiella fÖredrag, som hÖlls fÖr att fira Ekologihusets tioÅrsjubileum.
Stolarna tog slut. UtanfÖr dÖrren stod besvikna forskare och studenter som inte fick plats.
Vad Är syftet med sex? Om det enbart handlar om att skaffa barn - varfÖr finns dÅ homosexualitet dokumenterad bland Över 300 arter i djurvÄrlden?
SÅdana frÅgor stÄller Joan Roughgarden, som fÖre sin kÖnsoperation fÖr sex År sedan hette Jonathan Roughgarden. Hon Är en ansedd medelÅlders professor vid Stanford University med en lÅng akademisk karriÄr bakom sig.
SuperkÄndis blev hon med boken “Evolution’s Rainbow”, som i vÅras slog ner som en bomb och snabbt spred sig lÅngt utanfÖr forskarvÄrlden. I boken ifrÅgasÄtter Joan Roughgarden hÖrnstenen i den moderna evolutionsbiologin: Charles Darwin.
- Hon Är modig, sÄger Lundabiologerna som kommit fÖr att lyssna.
Dessa biologer har alla, precis som vi andra, sedan barnsben lÄrt sig att se naturen utifrÅn den evolutionslÄra som Charles Darwin beskrev i sin bok “Om arternas uppkomst” frÅn 1859.
Teorin om det naturliga urvalet fÖrklarar exempelvis hur giraffer fÅtt sÅ lÅnga halsar. Det Är viktigt fÖr girafferna att nÅ bladen i trÄden, dÄrfÖr vÄljer honor lÅnghalsade giraffhannar att para sig med och de lÅnghalsades gener fÖrs vidare.
Darwin hade dock problem med att fÖrklara vissa saker, som varfÖr pÅfÅgelhannar har sÅ lÅnga stjÄrtfjÄdrar. Det verkar ju snarast besvÄrligt att slÄpa omkring pÅ. Men sÅ utvecklade han sin teori om kÖnsurvalet, dÄr de vackra fjÄdrarna Är till fÖr att imponera pÅ honorna. De signalerar bra gener.
Det Är just Darwins teori om kÖnsurvalet som Joan Roughgarden vill skjuta i sank.
- Teorin hÅller inte. Ta det dÄr med fjÄdrarna: det finns ingen koppling mellan vackra fjÄdrar och “bra gener”.
I teorin om kÖnsurvalet ingÅr ocksÅ att hannar i naturen oftast Är aktiva och slÅss med varandra om honornas gunst. Hannarnas mÅl, enligt Darwin, Är att sprida sin avkomma och befrukta sÅ mÅnga honor som mÖjligt. Honorna vill mest uppfostra och ta hand om ungarna.
“I de flesta djurarter har hannar starkare passion Än honorna”, skriver Darwin.
- Ibland fÅr man intrycket att det handlar om en amerikansk fotbollsmatch, dÄr tjejerna Är hejaklack pÅ lÄktaren som ska vÄlja ut den segrande quarterbacken. Men sÅ fungerar det inte alltid i naturen, sÄger hon och rÄknar upp exempel pÅ djur med beteenden som inte kan fÖrklaras med Darwins teori.
Hon visar en overheadbild pÅ tvÅ schimpanshonor, omslingrade om varandra.
- Sex handlar inte bara om spermautbyte, som Darwin hÄvdade. Det har Även en social funktion.
Professor Roughgarden log och sade nÅgra vÄnliga ord om Ekologihuset, som hon kallade “Europas ledande ekologilaboratorium”. StÄmningen var hur vÄnlig som helst, men Roughgarden medgav att hon kÄnde sig lite som i fiendeland, Åtminstone pÅ ett teoretiskt plan.
- Forskarna har svÅrt att acceptera vad jag sÄger. MÅnga har byggt sina karriÄrer pÅ Darwin.
Vinner du Över nÅgra pÅ din sida nÄr du Är ute och fÖrelÄser?
- Det beror pÅ hur unga de Är. Yngre mÄnniskor har lÄttare att fÖrstÅ och ta till sig det hÄr. Men fÖrhoppningsvis kan jag fÅ nÅgra att klia sig i huvudet.
Text: Niklas Orrenius
niklas.orrenius@sydsvenskan.se
Foto: Thomas LÖfqvist
thomas.lofqvist@sydsvenskan.se
“Hon Överdriver undantagens betydelse”
LUND. Efter fÖredraget surrade foajén pÅ Ekologihuset av intensiva diskussioner. MÅnga av ÅhÖrarnas forskning bygger pÅ just de teorier som Joan Roughgarden menar Är vÄrdelÖsa.
Per Lundberg, professor i teoretisk ekologi, berÖmde Joan Roughgarden efter fÖrelÄsningen:
- Hon har varit en fÖrgrundsfigur inom flera fÄlt i biologin sedan 70-talet. Vi ville ha hit en person som kunde engagera och stimulera alla i huset.
Det lyckades verkligen.
MÅnga var skeptiska. Som limnologen Christer BrÖnmark och zooekologen Jan-Åke Nilsson.
- Hon Överdriver undantagens betydelse. Men det finns intressanta inslag i det hon sÄger. Och det Är alltid vÄrdefullt att ifrÅgasÄtta grunden i vad man sysslar med, det skÄrper tanken.
Precis som Joan Roughgarden sjÄlv sÄger verkar det som om yngre forskare Är mer fÖrtjusta i hennes idéer. Emma Ådahl, forskare i teoretisk ekologi, var en av flera entusiastiska doktorander efter fÖrelÄsningen.
- Fram till idag har biologiforskning mest bedrivits av heterosexuella mÄn, och jag tror faktiskt att det spelar roll. De tÄnker sig att saker ska se ut pÅ ett visst sÄtt. Homosexualitet, till exempel, har inte varit och Är fortfarande inte accepterat i samhÄllet. Inom biologiforskningen vill man helst slippa ta i det.
Emma Ådahl har sjÄlv funderat mycket kring hur mycket ens livssituation pÅverkar forskningen.
- Perspektivet spelar mer roll Än man tror. Det kan vara svÅrt fÖr en person som utgÖr normen att se det.
Hon kallar Darwins klassiska teori om kÖnsurvalet fÖr stelbent.
- De fÖrekommande variationerna i naturen har Ännu inte fÅtt nÅgon rÄttfÄrdig fÖrklaring.
Niklas Orrenius
* * * * *
Bildtext:
I Gay Pride-tÅget i San Francisco 1997 drabbades biologiprofessor Joan Roughgarden, som dÅ var en man och hette Jonathan, av en insikt. Hon sÅg tusentals bÖgar och lesbiska runt om sig och tÄnkte: mitt Ämne lÄr ut att de hÄr mÄnniskorna Är defekta. Men om en teori sÄger att det Är fel pÅ sÅ mÅnga mÄnniskor sÅ kanske det inte Är fel pÅ mÄnniskorna, utan pÅ teorin.
August 4th, 2005 at 11:28 am
ey, klart att du ska amma! skärp dig nu! jag fattar inte hur du kan låta bli när du nu verkar ha en sådan god insikt kring hur idéer och kultur sätter gränser för vårt handlande? kom igen! gört’!