Nya bang
Helt kort. I nya numret av bang skriver Stephan Mendel-Enk kanonbra om sportjournalisternas reaktioner på den så kallade sexskandalen i hockeyvärlden i februari. Hans poäng är ungefär såhär: man ansåg att dessa hockeyspelare hade förrått hockeyn mer än att de hade utnyttjat alternativt våldtagit kvinnan som polisanmälde dem. Medialt handlade det inte om deras övergrepp mot kvinnan. Deras övergrepp, som snabbt blev till ett övertramp som blev ett beklagligt misstag, var ett övergrepp mot hockeyn, inget annat. Mycket tankeväckande essä.
Och Malin Ullgren skriver både intresseväckande och enormt rappt om porrdebatten. Och… ja, ni hajar: ett mycket starkt nummer från en tidskrift som tyvärr på senaste tiden allt oftare fått mig att gäspa istället för att väcka feministiska lidelser.
…samtidigt kan jag inte låta bli att bli irriterad på att bangs redaktion upprepar vad jag hört från flera andra feministiska håll, apropå Evin Rubars filmer om Könskriget: att det här var väl ingen nyhet, det här med att det finns suspekta drag hos Roks har ju feminister känt till minst sedan 1990-talet. Jaha? Men var har de skrivit feminstiska analyser av problemen med Roks’ förståelse av män och manlighet? I vilka vitt spridda medier har feministers egen kritik hörts? Inga, i alla fall vad jag vet.
Med dessa ord tar jag sommaruppehåll. Vi hörs igen i slutet av juli!
June 8th, 2005 at 1:22 am
Mycket intressant och bra skrivet. Det finns fortfarande mycket att sÄga om Hitler, nazismen och de etniska rensningarna i Tyskland. Somligt Är sÅ obehagligt att man Än idag inte vill kÄnnas vid det i Europa. Dessutom var judehatet den gÅngen inte heller fÖrbehÅllet Europa utan det fanns ocksÅ i Amerika/USA.
En av de ting man gÄrna fÖrtiger idag var biologers och lÄkares, vetenskapsmÄnnens, aktiva agerande fÖr nedvÄrderingen och slutligen avlivning av judar och andra etniska grupper, liksom fÖr beslutet att avliva mentalt retarderade mÄnniskor i Tyskland. De drev helt enkelt pÅ och Hitler kom faktiskt inte pÅ alla vanvettigheter alldeles sjÄlv, som man gÄrna gÖr gÄllande idag.
Även biologer hade ett val. De behÖvde inte delta, de hotades inte genom att avstÅ. Om detta har Ute Deichmann skrivit en bra bok 1996, “Biologists under Hitler”.
En av dem som deltog och som faktiskt fick sin professur pga sin biologiskt grundade rasism, som blev utnÄmnd till professor enbart pga politiska meriter (det vetenskapliga samfundet vid univ. i KÖnigsberg protesterade eftersom man inte ansÅg att han hade tillrÄckliga vetenskapliga meriter), i de hÄr frÅgorna var den sedermera sÅ uppburne etologen och nobelpristagaren Konrad Lorenz (som jag skrev min doktorsavhandling om).
SÅ lika vidrigt som hela det hÄr hÄndelsfÖrloppet var, var den tvÄttning av de skyldiga som vidtog efter kriget.
June 8th, 2005 at 11:24 pm
Ett litet PS: När jag säger “lika vidrigt”ovan, så kan det missförstås ser jag nu. Jag menar förstås inte att tvättningen var lika vidrig som judeutrotningen etc. Utan ville jämföra alla de biologer och läkare som deltog verbalt i judeförföljelserna och vetenskapligt legitimerade föreställningen om “untermenschen”. De läkare som direkt deltog i experiment och själva dödande var förstås avsevärt mycket värre. Det var dock inte dessa jag i första hand syftade på ovan.
June 13th, 2005 at 11:08 pm
Tack för dina givande kommentarer och ditt litteraturtips, Kerstin! Jag kontrar med ett, som rör det nazistiska eutanasiprogrammet, Henry Friedlanders fantastiska bok The origins of Nazi genocide. Han visar i detalj hur man går från att döda handikappade judiska barn till handikappade judar till handikappade till judar utan handikapp - en extremiseringsprocess där långt fler än bara nazisterna var de drivande. Oerhört skrämmande och välbelagd forskning!
June 16th, 2005 at 12:02 am
Ska skaffa boken - och läsa den med stort intresse.
June 19th, 2005 at 12:13 pm
Mycket bra skrivet om en skrämmande tid. Viktigt med hela perspektivet. Tänker jag.