David Tjeders blogg

I senaste numret av Arena skriver Tove Gustafson klockrent och asbra om den svenska amningshysterin. I vår tid har “bröstmjölk fått status av helig kroppsvätska”, skriver hon, och visar på vilket moras av vinklad empiri propagandan bygger på. De empiriska rön som gör gällande att det skulle vara bra och önskvärt att trotsa alla sorters komplikationer och smärtor bara för att bebisen skall få bröstet och inte flaskan är vinklade, ideologiskt drivna, och inte applicerbara på ett land där man har tillgång till rent vatten. En mycket bra och mycket tänkvärd artikel.

En sak som Gustafson inte tar upp och som jag skulle vilja lägga till är hur denna heliga kroppsvätska också enligt amningsråd som ges ut också kan användas medicinskt. Bröstmjölk löser nämligen precis allt, tydligen. Är dina bröstvårtor fulla av variga sår? Smörj in dem med bröstmjölk! Får ditt spädbarn röda små prickar och utslag i ansiktet? Smörj in det med bröstmjölk! Krämer? Löjligt! Fram för naturens egen mirakelkur!

…med det lilla lilla problemet att såren inte läker och att det verkligen finns perfekt fungerande artificiella krämer som löser frågan.

Överallt annars värnar detta vårt samhälle om att individer skall få göra fria val. Inte ens när empirin visar att det ofta är bättre att mata på flaska än att amma kan denna tro på individens rätt utsträckas till Det Heliga Moderskapet. Det stinker.

Hej och hå. Semestern är över.

För ett bra tag sedan, närmare bestämt den 19 juli, skrev Kajsa Ekis Ekman en minst sagt intresseväckande artikel i Dagens Nyheter, med rubriken “Fördomsfritt och helvitt”. Hon menar att vår samtids kritiska tal om fördomar är djupt problematiskt. Istället för att bekämpa ekonomiska orättvisor mellan klasser talar man om hur hemskt det är att stoppa människor i fack.

Och vidare: kampanjer mot rasism och sexism benämner hela tiden de fördomar som de så gärna vill bekämpa, och tillhandahåller därmed “tankemodeller som innehåller en rasistisk och sexistisk världsbild”. Därför lär även alla de som vill kämpa emot fördomar ut just dessa fördomar. Slutklämmen är både intressant men också djupt problematisk. Den ser ut som följer:

“Men tänk om fördomar helt enkelt inte alls kan botas med kunskap? Tänk om de snarare härrör ur den ekonomiska verkligheten, om de bara är symtom på hur det faktiskt ser ut? Att man föraktar och ser ner på de som har en låg ekonomisk ställning i samhället, och att man genom att bekanta sig med diskursen om fördomar bara lär sig att se-men-inte-se?

Huvudsaken blir att inte skilja på folk i tanken, sedan kan klassklyftorna få öka, tänderna ruttna i munnen på de fattiga medan de gnistrar naturligt blekta i munnen på dem som har råd. Gatorna kan fyllas alltmer av spritdoftande bylten, städande afrikaner, giftermålsdesperata irakiska män och tioåringar med Canada Goose-jackor.

Det viktiga är, som sagt, att veta att det bara rör sig om invanda föreställningar och att man låtsas att man inte ser vad man ser eftersom det värsta av allt är att kategorisera.”

Visst finns här en enormt intressant poäng: att pratet om fördomar är ett sätt att bara blunda för verkligheten. Men här finns också ett problem. När Ekis Ekman problematiserar allt tal om fördomar och ser ekonomisk jämlikhet som lösningen snarare än kunskap, ser hon inte att det inte spelar någon som helst roll om Ahmed är hjärnkirurg eller städar toaletter - kan vi läsa hans kropp och hans tal som något som tillhör kategorin “Ahmed” blir han ändå inte insläppt på krogen, och hans ansökan om att få bli hjärnkirurg på ett annat sjukhus slängs i papperskorgen för att han heter Ahmed. Att, som Ekis Ekman, föreslå att fördomarna är ett slags utväxter av ekonomiska förhållanden blir också märkligt i ljuset av de faktiskt existerande uppfattningar som finns om homosexuella män. Inte är väl homosexuella män en i ekonomisk mening särskild kategori, där tankarna om dessa människors natur skulle kunna utsuddas om de bara släpptes in i samhället?
(more…)