Flickor i rosa
Det essentialistiska argumentet säger: könsidentiteten kommer inifrån. Jag är en sådan som föds med mammutjagargener, medan de där med bröst och slida föds med omvårdnadsgener. Det feministiska argumentet säger att näe, det är våra uppfattningar om manligt och kvinnligt som gör att vi uppfostrar pojkar och flickor olika. De båda könen blir till vad vi säger och tror att de är.
Jag har ett fotografi från en bok jag tyvärr inte har scannat. Det visar Robert Baden-Powell (1857–1941) vid tre års ålder. Baden-Powell grundade en av de mest hypermaskulina rörelserna i modern tid, scoutrörelsen. På fotografiet står en flicka i långt hår och klänning och tittar på oss. Det vill säga, på oss, 2005. Vi tycker att detta bara måste vara en flicka. Men icke. Det är en pojke. Till och med under 1800-talet, denna period då könsgränserna var stenhårt markerade, betraktade man inte spädbarn och små barn som könade, utan som könlösa.
Visst var steget in i den könade världen ett viktigt steg. Gustaf Bergmark, född 1881, skriver i sina korta memoarer Alingsås på 1880- och 1890-talen: Barndomsminnen från en småstad (publicerade 1968) följande:
“Mitt tidigaste minne är, när jag fick utbyta min klädning mot byxor och jacka. Intill 2-årsåldern hade nämligen pojkarna på den tiden klädning eller kolt. Det var ett stort ögonblick för mig, då jag fick lägga av min svart-vit-rutiga klädning och skruda mig maskulint. Jag tror att detta varit mitt livs stoltaste ögonblick.”
Idag börjar vi tidigare; inte ens nappar får ha könsöverskridande färger. Jag skulle uppskatta att sannolikheten att jag gissar rätt kön på bebisar som är en månad gamla är ungefär fem på sex. Färgerna på kläderna säger nästan allt - sorgligt nog. Föräldrar undviker att sätta rött på sina nyfödda gossar eftersom det är så jobbigt om folk tror att de är flickor. Som om detta vore så farligt. Så skapas likriktade människor.
På tisdagarna går jag med min son på dans. Han är tre. Redan förra året hade 80% av flickorna rosa balettklänningar, totalt opraktiska för de spring- och sjunglekar som dans i denna ålder innebär. Iår är det en enda flicka som har andra kläder på sig.
Den dag den flickan säger till sin mamma att hon också vill ha en rosa balettklänning är det inte XX-kromosomerna som talar. Det är den vuxna världens produktion av kvinnlighet som blivit så hegemonisk att barnen inte kan stå emot den. Vad jag bevittnar om tisdagarna är en likriktad produktion av genusidentitet som gör att det svider i ögonen och bränner i själen. Till och med 1800-talet framstår vad gäller barnens första två-tre år som ett radikalt sekel.
June 27th, 2005 at 1:00 am
Man ska nog vara en halvblind och icke läskunnig man, eller en kvinna som är anställd av Timbro för att föra Timbros talan, för att inte ha noterat att kvinnor betalas sämre än män även när de gör samma uppgifter och även när de har samma utbildning. För att inte tala om det faktum som du också berör, att de traditionellt kvinnliga yrkena betalas sämre än de manliga. Anser man månne att detta beror på att kvinnliga arbetsuppgiter av Gud bestämts som mindre värdefulla för samhället!!!
August 14th, 2005 at 11:35 pm
Det är för att kvinnor arbetar i en viss bransch som branschens löner är låga. Det är för att män arbetar i en viss bransch som lönerna är höga
Två frågor. Kan du förklara hur det går till? Kan du ge några andra bevis än anekdoter?
August 18th, 2005 at 11:22 pm
1. Såhär går det till: vi lever i en kultur som systematiskt bedömer det som kvinnor gör som mindre värt än det som män gör. Könens sysslor skiljs åt, och hierarkiseras så att vi tycker att det är rimligt att det är mer värt att bygga hus och gjuta cement än att jobba som sjuksyster på en akutmottagning.
2. Bevisen för att lönerna är låga för att kvinnor jobbar i en viss bransch och vice versa är överväldigande. Alla historiska studier jag någonsin tagit del av som rör hur yrken “byter kön” visar på samma mönster: om ett yrke är dominerat av kvinnor men kodas om och blir manligt skjuter löneutvecklingen i höjden, och varje gång kvinnor tar över tidigare manligt kodade uppgfiter stagnerar löneutvecklingen. En begynnelse för den som inte tror på detta är att läsa Lena Sommestads avhandling Från mejerska till mejerist (1992).