Ursäkta…
…men det blir bara bättre och bättre! Är jag, som aldrig någonsin läser kvällstidningar, helt ensam om att ha upptäckt denna röst i den svenska offentligheten bara just idag? Jag menar förstås denna Anna Ekelund som så friskt blandar misogyni med sexism och homofobi? Kvinnor har tydligen blivit så pass vidriga mot män att män till och med går över till The Dark Side; vi (kvinnor alltså) håller på att “förlora heteromännen till bögarna”, ropar Ekelund förskräckt i en annan krönika. Sluta gnälla, heterokvinna – snart är alla män bögar om vi fortsätter så här!
Nu vet jag varför jag inte läser kvällstidningar. Men också att det är synd att jag inte gör det. Det var nämligen länge sedan jag skrattade så gott.
Tags: debatt, genus, homosexualitet, misogyni, tidningar
October 7th, 2005 at 8:28 am
Var på babysim med min 7-månaders dotter. När jag är på väg därifrån och sitter och tar på mig mina skor med dottern i knät kommer det det in en pappa med sin son. Pappan säger: - Titta vilken söt liten pojke. Och pekar på min dotter. Innan jag hinner rätta honom säger han: - Nä, det kan inte vara en kille han har ju rosa skor. Min dotter var klädd i ett par vanliga blåjeans (utan några rosa/röda blommor på) och en brun munkjacka och (som pappan upptäckte) rosa skor…
October 7th, 2005 at 11:54 am
Känner igen problemen. Vår dotter Nora får i nio fall av tio höra: “Hur gammal är HAN?” Detta på grund av att vi som (tycker vi själva i alla fall…) stilmässigt och färgestetiskt bevandrade föräldrar vägrar falla in i det vidriga pojkar-i-ljusblått-flickor-i-rosa helvetet. Men bara då för att Nora får ett par skitsnygga bruna manchesterbyxor och gul jacka, eller mycket mörkblå-randiga tröjor, så uppfattas hon direkt som en liten kille. En stort orsak til att problemen kvarstår, är barnklädfabrikanters/affärers fel. Gå in på barnavdelningen på H&M eller Lindex och man kan med all oönskvärd tydlighet se vad som är pojk- och flickavdelning. Vidrigt och förlegat. Än värre är marknaden för sängkläder till barn… skakar bara jag tänker på det…
October 7th, 2005 at 12:02 pm
Yes - världen är hemsk. Det finns en sak till. När folk förgivettar fel kön brukar jag inte rätta dem - spelar roll tänker jag i mitt stilla sinne. Så frågar de vad HAN heter och jag svarar “Milla”. Det leder alltid till massiva ursäkter. Något som i sig visar hur oerhört allvarligt det är med könskategorier. Som om det vore ett övergrepp att gissa fel. Folk beter sig som om de råkat säga att jag har puckelrygg.
Med min son Otto var det till och med så en gång att jag svarade “Otto” på frågan om vad flickan hette - och personen i fråga blev fundersam och svarade “Otto - jag har aldrig förut träffat en flicka som heter Otto.” Klädernas färg var till och med starkare än namnet.
October 7th, 2005 at 3:09 pm
Min son älskade rosa när han från det att han kunde sitta upp i vagnen. Han tog alltid tag i rosa plagg som var inom räckhåll för honom i affären. Han fick färgglada kläder inhandlade på flickavdelningen.
När han var fem hörde en starkrosa tshirt med tillhörande jeans till hans favoritplagg. En killkompis på dagis frågade honom vems kläder han hade på sig. Min son svarade: “Mina” och tyckte den andre killen var underlig som inte fattade att han naturligtvis använde sina egna kläder. Han fattade inte att kompisen tyckte det var tjejkläder.
Tyvärr kvävdes det färgglada när han började i förskoleklass. Han hade äppelgröna stretchjeans, som han tyckte var jättesnygga. Så kommenterade en flicka i gruppen: “Har du tjejbyxor!”
Efter det blev han en beige/grön/marinblå kille.
October 7th, 2005 at 7:24 pm
Jo, det är hemskt. Barnen blir indoktrinerade i skolan. Och grupptrycket är läskigt. Jag syr en del själv till min son, och jag inser att jag troligen hade sytt andra kläder till en dotter, även om jag var noga med “unisex”-stuket när han var mindre. Men det är kul att han uppskattar det jag syr.
När jag var barn så var det ett fattigdomstecken med hemsydda kläder. Idag är det så ovanligt att min son ser det som en lyx att få välja detaljer och färger. Det är inte heller billigare att sy själv idag, men det blir desto bättre kvalitet. Jo, det är en lyx att kunna sy kvalitets-kläder, få förunnat. Någon pappa som vill ha mönster?
October 11th, 2005 at 12:07 pm
Just det där tycker jag att jag tvingas tänka på ofta. Det är inte bara färgerna utan även formerna och mönstren och vissa gör så stora skillnader mellan könen att sonen inte ens får ärva dotterns strumpor om det råkar vara en liten röd prick på dem. Och detta eviga ursäktande om någon säger “han” till vår dotter! Jag förstår inte varför de måste ägna så stor kraft på dessa ursäkter. Det är med blandad skräck och nyfikenhet som jag ser fram emot hur det ska bli när dottern blir något äldre (hon är nu 2 år).