Jack Bauer - manligast av män
Jag har köpt fjärde säsongen av 24 på dvd. Och plöjt igenom den. Två gånger.
Det är inte första gången Jack Bauer och hans kamp mot ondskan fascinerar mig. Jag har sett alla säsonger minst två gånger. Jag är fast.
Ändå kommer man inte ifrån hur djupt problematisk denna TV-serie är. Visst finns det en rad problem kring etnicitet, som Oivvio Polite också påpekat: De Onda Muslimerna hotar De Goda Jänkarna.
Det finns dock även andra problem med Bauer och hans kamp. Framför allt finns här en rad slitningar mellan heterosocial och homosocial manlighet, och en rad problematiska kopplingar mellan Den Riktige Mannen och hans Uppdrag Att Rädda Nationen.
I homosociala (alltså mellanmanliga) sammanhang, där Bauer oftast befinner sig, springer män med vapen omkring och spränger saker i luften, skjuter ihjäl varandra, och utövar tortyr en masse. De bär gärna på amerikanska helyllenamn som fungerar bra vid snabba utrop om man skall kolla om brodern i kampen har fått kulan i västen eller halsen. Repliker som “Jack!” “Tony!” och “Chase!” är strödda över avsnitten i alla säsonger.
Här, i en värld som nästan helt uteslutande befolkas av män, knyts också Bauers manlighet till Den Amerikanska Nationen. Han måste offra sig själv, sin hälsa, sitt liv - allt för USA. Bauers goda manliga handlingar bland män är handlingar som stärker nationen. “We need people like that, Audrey”, förklarar den stenhårde försvarsministern i fjärde säsongen.
Och Audrey, som är ihop med Jack, förklarar hur annorlunda det är att se Bauer i aktion, hur hård han är, hur han är förmögen att bara åsidosätta alla känslor i sitt bröst för att göra Det Rätta och Det Goda. Att Bauer tvingats tortera hennes make, spöa upp en misstänkt och skjuta en annan i låret under förhöret är liksom saker han bara måste göra. Och Audrey förklarar för sin pappa, med tårar i ögonen: “Jack is an incredible man.”
Men. Men Bauers vilda framfart bland männen gör att Audrey tvivlar på sin kärlek. Han är som en annan person ute i den där manliga världen, förklarar hon, lidande. Och Bauer vet om det. Han förlorar hennes kärlek - men även det är något man får leva med. Och som han lider. “The last thing I ever wanted to do was to push you away from me”, förklarar han. Och presenterar sig som den heterosociala killen, han som kan prata om känslor. Men genast kommer tillägget, om den där homosociala världen som är så mycket viktigare än kärleken: “But this is how the job must be done.” En miljon dödade amerikaner på grund av den onde Habib Marwan eller en kärleksrelation? Enkel matte.
Det är just detta, att serien kontinuerligt ställer upp matematiken på det här sättet, som gör den till ett uttryck för vår tids manlighetsbekymmer. Män är fortfarande mer intresserade av att betraktas som riktiga män i andra mäns ögon, än att vinna kvinnors gillande. När jag pratar maskulinitet i skolor och ber eleverna räkna upp idoler de tycker är manliga säger grabbarna Clint Eastwood - tjejerna säger Darin. Och varje gång en Darin tas upp får killarna kväljningar - “Darin - det är ju en sådan kille som tjejer gillar!” utropade en elev en gång, och satte fingret på en helt central problematik.
Detta är också ett återkommande tema i 24. Bauers fru och dotter hotas; Bauers dotter hotas; de kvinnor han älskar hotas; och han måste göra allt han kan för att rädda dem. Att rädda dem innebär att döda folk i en värld av män. Han kämpar homosocialt, för kvinnor som inte kan kämpa själva, och räddar världen från onda skurkar på samma gång. Han kan visas några minuter kramande en kvinna, pratande känslor med sin dotter - den gode heterosociale mannen. För att kunna få ha kvar den heterosociala lyckan måste han bara rädda världen från onda terrorister på vägen.
Så. Bland män är Bauer manligast av män. Kvinnorna älskar honom. Men det leder också till slitningar med dem. Allt det där våldet går hem hos männen - Bauer är alltid bäst på precis allt på CTU, där han jobbar - men leder till problem med kvinnorna.
Vad väljer han då, till sist? Männen. Han relation till USA:s president Palmer (bara med på ett hörn i fjärde säsongen) är hierarkisk, och sprängfylld av ömsesidig respekt. Man frestas att kalla det kärlek. När USA kallar gör Bauer vad han måste. Betyder det att han måste offra sin käresta, gör han det. De andra säsongerna har det varit lite lättare för honom: att rädda kvinnorna har också varit att rädda USA. Så kan 24 fortsätta att predika för moderna heterosexuella He-men att det är viktigare att vara en man i andra mäns ögon, än att vinna kvinnors gillande.
Tags: 24, heterosocialitet, homosocialitet, Jack Bauer, manlighet, Maskulinitet
October 14th, 2005 at 12:52 am
Bra skrivet David! De attacker som nu görs mot feminism och feministisk forskning är rent huvudlösa.