Berättelsen om den ständigt kåte mannen
Det finns en myt om mannens sexualitet som det är hög tid att skrota: när män blir kåta är deras drift så stark att den bara måste få utlopp.
Få myter har haft så katastrofala konsekvenser som just denna. Under 1800-talet legaliserade man prostitutionen, och tvingade de registrerade kvinnorna att genomgå läkarundersökningar för att säkra att männen inte skulle smittas av könssjukdomar. Männens rätt till sexuell utlevelse måste säkerställas. För om inte de prostituerade fanns, vad skulle då männen ta sig till? Läkarna svarade unisont: de skulle börja förföra och tillochmed våldta de fina kvinnorna, de ur medelklassen. Prostitutionen var ett skydd mot dessa kvinnors dygd. För mannen måste ju få utlopp för sin drift. Som en flitig bordellkund uttryckte saken i sina memoarer: ”Man skaffade sig den nödvändiga lättnaden i körtlarnas överbelastning hos de ofta vackra och snälla hetärerna på ’59:an’”, den lokala bordellen.
Trodde ni att den här idén var död, nu när lagstiftningen kriminaliserat könsköparna och männen inte längre har tillgång till kommunala bordeller? Inget kunde vara felaktigare.
Det är samma idé som lurar bakom hur man idag resonerar i våldtäktsmål. För vad är väl de ständiga diskussionerna om kvinnans kjollängd, om hennes utseende, hennes flirtighet annat än ett ständigt återupprepande av denna idé: när mannens sexualitet väl har väckts bara måste han få utlopp för den. Så blir frågan om våldtäkt fortfarande idag ständigt en fråga som rör kvinnan och hennes sexualitet, aldrig mannen. På 1950-talet kunde mäns våldtäkter fortfarande ursäktas för att att mannen druckit alkohol, för att kvinnan inte ville ha sex (!), eller att för att mannen inte hade fått ha sex med sin hustru på länge. Vi har bara kommit något längre idag. Våldtäkt är ett av mycket få brott där förövaren i många fall själv inte inser att det som skett faktiskt var ett brott, en våldtäkt. Så djupt rotad är idén att män har rätt till sex på grund av deras i grunden okontrollerbara sexdrift att en man som dömts för våldtäkt på sin hustru kunde säga: ”Hon kunde ha gjort det [ställt upp på att ha sex] för att göra mig glad. Det var min födelsedag.” En annan dömd man förklarade frankt: ”Jag förklarade för henne att våldet skulle upphöra när hon ställde upp på sex igen. Ibland behövs det bara lite påtryckningar.” Våldtäkt kan tydligen handla om precis vad som helst, bara det inte handlar om makt och hur män ser på och upplever sin egen sexualitet.
Men det där är ju i våldtäktsfall, i rätten, det är inte något bra exempel på vår tids idéer om män, invänder ni. Man behöver dock knappast promenera till våra tingsrätter för att lyssna till myten om den ständigt kåte mannen. Den reproduceras överallt, fortfarande. Öppna Slitz eller Café, eller för den delen Vecko-Revyn, och ni skall se att idén om den ständigt kåte mannen överallt är så tagen för given att man inte ens behöver säga det. När Dagens Nyheter för ett par år sedan inbjöd socionomen Annika Wassberg för att få en förklaring bakom mycket unga mäns gruppvåldtäkter fick vi veta att övergreppen inte handlade om makt eller en förvriden kvinnosyn, utan om att unga pojkar helt enkelt har en fruktansvärt pockande sexdrift. När vi för en gångs skull förskonades från rasistiska klichéer om invandrare och deras förmodade hederskultur och kvinnosyn landade vi istället i det gamla: men vaddå, killar är ju jättekåta.
När föreläsningar och diskussionsgrupper riktas till nyblivna eller blivande pappor är det bland barnmorskor och andra föreläsare kutym att börja med den här frågan: när får man ha sex igen? Med kvinnor diskuteras den här frågan överhuvudtaget inte. Kvinnan är ett med barnet – mannen undrar bara när han skall få knulla igen. Till varelser med slida talar man om amning och sovproblem. Till de som har penis reproducerar man den gamla klichén: ni är ju ständigt pilska, så nu bör ni ha klart för er att det kan ta lite tid innan partnern är villig igen.
Suck. Tänk om vi bara för en gångs skull skulle kunna komma vidare, och tänka såhär: pojkar uppfostras till män. Deras sexualitet är, precis som kvinnors, något som blir vad vi tror och säger att den är. Så skulle vi kunna se att vårt tal om den ständigt kåte mannen är det som gör att vi fortfarande tycker att det är självklart att män skall ha sexuell tillgång till kvinnors kroppar. Så slutar våldtäkt att reduceras till frivilliga samlag. Så slutar män tro att kvinnors motstånd mot sex bara är en kokett inbjudan till erövring.
Vi sjunger inte längre, som några studenter i 1880-talets Uppsala gjorde, om hur general Styvstång efter en lång belägring äntligen lyckades besegra fästningen Mödomsborg. Men vi lever fortfarande med de där tröttsamt militära metaforerna. Kvinnan skall fortfarande erövras. Så blir kvinnans nej till en möjlig invitation. (Som det hette i en sång som var oerhört populär under 1800-talet: “Lär dig blyga flickors språk begripa! ‘Nej, nej, nej!’ betyder ju: ‘Ack, ja!’”) Eller som en man sade i Kanal 5:s Fråga Olle för en tid sedan: ”Det bästa sexet är det man tjatar till sig.” Stora skratt. Men bakom skratten vilar en uråldrig manlig tradition som säger: jag har rätt till din kropp. Och det har jag för att min sexualitet bara är som den är: stark, obändlig, okontrollerbar.
Det är hög tid att vi frågar oss: hur blir mäns sexualitet det den är? Ett första steg på vägen är att sluta tjata om och sluta tro att män jämt är så jävla kåta.
Referenser
1800-talet och prostitutionen: Yvonne Svanström, Policing Public Women: The Regulation of Prostitution in Stockholm 1812–1880 (Stockholm: Atlas Akademi, 2000).
Citatet om bordellen 59:an från Axel Lekanders outgivna manuskript “Kärlekslivet i Upsala vid sekelskiftet 1800–1900″, i Uppsala Universitetsbibliotek, signum X271 h:54.
1950-talet och våldtäkter: Simon Ekström, Trovärdighet och ovärdighet: Rättsapparatens hanterande av kvinnors anmälan av våldtäktsbrott Stockholm 1946–1950 (Hedemora: Gidlunds förlag, 2002).
Citaten från intervjuade våldtäktsmän från Alberto Godenzi, ”What’s the big deal? We are men and they are women”, i Tim Newburn och Elizabeth A. Stanko (red.), Just boys doing business? Men, masculinities and crime (London: Routledge, 1994).
Den pornografiska sången om general Styvstång: Rapport om fästningen Mödomsborgs intagande (Uppsala: P. Nilssons Boktryckeri, 1881); denna finns i Borgströms samling nummer 867, Kungliga Biblioteket.
Citatet “Lär dig blyga flickors språk” etc är från Kärlekskatekes för flickor och gossar, andra upplagan (Uppsala: hos P. Hanselli, 1860).
Tags: faderskap, föräldraskap, graviditet, heterosexualitet, Historia, manlighet, Maskulinitet, prostitution, sexualitet, Våldtäkt
February 8th, 2008 at 12:36 am
Amen!!! Kan inte sägas bättre eller tydligare. Dessutom- vilka krav lägger inte detta på männen? Ständigt kåt, ständigt redo, bara intresserad av en sak… Vore jag man skulle jag bli rätt trött.