David Tjeders blogg

Igår på TV4:s nyheter hade man ett inslag om nationaldagsfirandet i Norge. Man påpekade först att det inte bara var 100 år sedan unionsbrottet, utan också 60 år sedan andra världskrigets slut, och att detta därför var en speciell 17 maj i Norge.

Sedan kom ett reportage från Oslo. Tyvärr hängde jag inte med på reportens namn. Men detta var vad han gjorde. Han stod och viftade med en unionsflagga i folksamlingen och frågade folk om de inte längtade tillbaka till unionen så att Sverige kunde ta del av Norges oljemiljarder.

Var det roligt? Nä. Var det avslöjande för precis den typ av mentalitet som jag just diskuterat? Ja. Var det okänsligt? Ja. Var det nästan intill gränslöshet dumt? Ja. Hade man gjort samma sak med andra före detta svenska provinser som firade sin självständighet? Vem vet.

Case closed. QED. Vad var det jag sade.

För varje år som går vandrar fler och fler straighta personer i Pridefestivalens karnevalståg. De börjar bli så många, faktiskt, att till och med en del HBTQ-personer börjar tycka att det är så många heterosexuella i tåget att poängen med det börjar förflackas. Ändå. De så kallat normala, de som utgör problemet för alla andra vars sexuella läggning betraktas som särskilt problematisk och i behov av förklaring, solidariserar sig med de underordnade. Det är en politisk solidariseringshandling.

Idag är det den 17 maj 2005. Det är hundra år sedan Norge bröt sig ur unionen med Sverige. I Norge är detta precis hur stort som helst. Men i Sverige? Var är den offentliga diskussionen? När jag cyklade till Kungliga Biblioteket i morse såg jag att Sturehof på Stureplan hade dränkt sin fasad i norska flaggor. Men det är väl ungefär det.
(more…)