Om avhandlingen

Den som vill ha en zappversion av avhandlingen kan göra det genom att läsa dess mycket koncentrerade Abstract [länk t Abstract2.pdf]; den som vill ha en ganska snabb genomgång av de mest centrala resultaten kan göra det genom att läsa sidorna 289–292 ur avhandlingen, dess summary [länk t pocpubl.pdf men bara med s 289–292, skall fixas]. För dig som har en någorlunda snabb uppkoppling och gillar pappershögar kan du också ladda ned hela avhandlingen [här].Notera dock att dokumentet är omfattande, cirka 15 megabyte, så det kräver ett visst tålamod! Du kan också läsa en del om och ur avhandlingen, samt en del om och av mig.

Avhandlingen behandlar borgerlighetens manlighetsideal under 1800-talet. Undersökningen bygger främst på rådgivningslitteratur och självbiografier. Genom detaljerad läsning av ett stort antal rådgivningsböcker till unga män ur medel- och borgarklassen framträder en mer komplicerad bild av manlighetsidealens förändringar än vad som ofta varit fallet i tidigare forskning. Rådgivningslitteraturen är i stort sett skrivet av medelklassens män, för medelklassens (unga) män.

De teoretiska ingångarna är idén om mannen som norm, i vilken grad manlighet konstruerades homosocialt, det vill säga mellan män, och George L. Mosses tolkning av manlighetens mottyper. I vilken utsträckning fungerar teoretiserandet av mannen som norm när fokus lyfts från kvinnor och kvinnors underordning till män och mäns överordning? Män, har många hävdat, har bara diskuterat kvinnor som kön, eftersom de själva betraktat sig som människor mer än män. Mannen är människan, och kvinnan är könet. Vad händer med denna idé när vi vänder oss till de hundratals texter där medelklassens män ställer frågan: vad är en man?

Den andra teoretiska tråden är den amerikanske sociologen Michael Kimmels teori om att manligheten är en homosocial konstruktion, det vill säga något som män skall bevisa främst i relation till andra män. När män historiskt har diskuterat manlighet, på vilket sätt har idéer om kvinnor och uteslutning av kvinnor spelat in? Är manligheten något som definieras à la Kimmel, mellan män, eller är den (även, eller uteslutande) heterosocialt definierad?

En tredje teoretisk linje går från George L. Mosse och hans begrepp ”contertype” eller mottyp. På vilka sätt fungerade manlighetens mottyper – drinkaren, spelaren och förföraren, för att nämna de som undersöks i störst detalj i avhandlingen – i relation till de ideal man lyfte fram. Medan Mosses tolkning är att mottyperna stärkte det manliga idealet, var mottyperna mer problematiska i de texter jag har studerat.

Bokens första del, ”Continuity”, belyser kontinuiteten i borgerlighetens ideal. Här belyser jag den centrala roll begreppet ungdom hade för 1800-talets moralister. Det var i ungdomstiden karaktären skulle skapas. Ungdomstiden bar med sig en rad faror, inte minst den att de farliga passionerna blev extra starka samtidigt som ynglingen ännu inte hade skaffat sig styrka nog att bekämpa dem. På så sätt blir min redogörelse om den borgerliga manligheten också en redogörelse för hur ynglingen skulle komma att bli en riktig man. Det blir också en redogörelse som sätter frågan om passionerna i fokus på ett sätt som tidigare forskning om 1800-talet inte gjort. Om passionerna kunde kontrolleras under ungdomstiden, blev belöningen en manlig karaktär.

Baksidan av denna lyckliga utveckling mot en manlig karaktär låg i faran att falla, att bli en manlighetens mottyp. Om män gav efter för sina passioner – alkohol, spel, dagrdriveri, sexuella impulser – riskerade de att dö unga, eller misslyckas i sina karriärer, att reduceras till stereotyper som drinkare spelare.

Samtidigt levde borgerlighetens män helt andra liv än de som rådgivningslitteraturen framställde. Under åren som student ägnade sig borgerlighetens söner istället åt att ge passionerna friare, inte stramare, tyglar – man skulle ”rasa ut”, som det hette. Ett vilt leverne i ungdomen skulle garantera att ynglingen som vuxen skulle kunna desto bättre kontroll över passionerna. Eller som den unge studenten, sedermera biskopen Claes Herman Rundgren uttryckte saken i den dagbok han förde under sina studentår: ”Man måste i ungdomens dagar ibland låta feberyran rasa, för att sedan med så mycket större allvar och lugn sköta sina plikter.”

I bokens andra del, ”Variations and transformations”, visar jag hur manlighetsidealen också förändrades över tid. Decennierna kring 1800 var begreppet nytta helt centralt för uppfattningen av det manliga: mannen skulle leva så, att hans liv gagnade samhället och nationen. Gud ansågs styra världen, och mannen hade att foga sig i denna världsordning genom dygden ståndaktighet. Det var en manlighet byggd på mannens kopplingar till nationen och det offentliga – till andra män.

Med de litterära salongernas blomstringstid (och tiden för både dandyns och medelklassens genombrott) förändrades manlighetsidealet. En större vikt lades vid mannens kläder, hans utseende och det intryck han skulle göra på både män och kvinnor. Världsmannen, en modell borgerligheten plockade från adeln, blev en central modell för manligt beteende. Samtidigt som manlighetsidealet närmade sig de råd man gav åt kvinnor (det vill säga: en omsorg om det yttre, vikten av att vara behaglig, etc), blev idealet mer genomdränkt av ett explicit kvinnoförakt som inte har sin motsvarighet varken förr eller senare. När mansbilden närmade sig den idealiserade bilden av kvinnan blev det också viktigt att markera avstånd från det kvinnliga.

När industrialismen så gjorde sitt smygande intåg i det svenska samhället kring seklets mitt trädde en ny genre in på rådgivningens himmel: framgångsmanualerna. Tidigare under seklet hade mannens vilja att bli rik betraktats som omoralisk och illegitim; nu blev istället det hårda arbetet på den egna karaktären nästan synonymt med arbetandet på den egna karriären. Manlighet blev synonymt med framgång, karriär, pengar, och affärer. Unga män fick veta att ansvaret för den egna ekonomiska situationen var helt beroende av de själva som individer, snarare än av samhället. Idealet var en import av ett klassiskt amerikanskt ideal, the self-made man: myten om mannen som föds med två tomma händer och når framgång och pengar.

Med 1880-talets så kallade moderna genombrott kom så ett nytt manlighetsideal. Profeministiska medelklassmän förde tillsammans eller efter kvinnornas kritik fram förföraren som ett motideal för manlighet. Man krävde manlig kyskhet och återhållsamhet. För dessa män framstod förföraren med sina lössläppta begär och teatrala lögner inför kvinnor som höjden av omanlighet. Manlighet var istället att respektera kvinnan (i singularis: en delvis inskränkt syn) och hålla sig kysk. Men idealet var knappast allenarådande. Vid samma tid skedde en explosion av halvt erotisk litteratur i Sverige. Här porträtterades förföraren som en hjälte. I dessa texter är allt mannen vill att ha sex med många kvinnor – och den är manligast, som har mest sex. Också från självbiografiernas värld finns här exempel på män som stolt berättar om sina sexuella eskapader med flertalet kvinnor. Det saknas heller inte exempel på män som hyllar kyskheten i det offentliga, men som i sin ungdom hade levt enligt den grovkornigare litteraturens anvisningar.

Det fanns alltså inte en borgerlig manlighet, utan flera. Detta visas av den oerhörda bredden av råd och förmaningar i uppfostringslitteraturen.

I ett avslutande kapitel diskuterar jag de många kontinuiteter och förändringar av manlighetsidealen i ljuset av de teorier avhandlingen bygger på. Här nyanserar jag också idén om en manlighetens kris kring 1900, en idé som förekommer i många böcker och artiklar på fältet. Själv har jag en annan uppfattning. Över hela den långa tidsperiod avhandlingen sträcker sig skriker olika män ut sin oro över samtidens veklingar. På så sätt kan manligheten sägas ha befunnit sig i en ständig kris; manligheten var alltid manligare förr. Från Johan Fischerströms utrop 1794 att männen var manligare förr går en linje ända fram till seklets slut, då en rad oroade rådgivare uttryckte tanken att männen var manligare förr. Tanken om en kris kring 1900 verkar alltså något onyanserad.